Nummer 4 - 2003

Årgång 16

Moritz Heinrich Romberg

(1795-1873) anses vara en av de första medicinarna som förknippade strukturförändringar i hjärnan med kliniska manifestationer. Romberg utbildade sig i Berlin och Wien, men kom sedermera att arbeta i Berlin och är mest känd för sina klassiska arbeten inom neuropatologin; hans undersökningsmetod (Rombergs tecken) används än idag. En klassiker under samtiden blev den egenhändigt skrivna tre volymer tjocka läroboken om nervsjukdomarna, speciellt nervsystemets fysiologi. Det var den första systematiska läroboken i neurologi, ett område som han behärskade nog så väl – han var professor i ämnet. Under många år var Romberg de minst förmedlades vapendragare. Han arbetade exempelvis oförtrutet med att hjälpa de fattiga under koleraepidemin i Berlin under åren 1831 – 1837. Med åren blev det allt mindre tid för det kliniska arbetet ity han koncentrerade sig på undervisning och forskning.