Segawas sjukdom

Segawa M, Nomura Y, Hayashi M. Dopa-responsive dystonia is caused by particular impairment of nigrostriatal dopamine neurons different from those involved in Parkinson disease: evidence observed in studies on Segawa disease. Neuropediatrics 2013;44:61-6

En måttlig dos L-dopa, som inte behöver ökas nämnvärt under livet, normaliserar helt symtomen på sjukdomen.

Segawas sjukdom med tilltagande gångsvårigheter och dystoni, i typiska fall med debut vid 4-6 års ålder och prompt förbättring på L-dopa sammanhänger med en brist på tyroxinhydroxylas i nigrostriatala neuron. Det har tidigare kunnat bekräftas neuropatologiskt hos två patienter. Båda var yngre än 40 år, vilket reste frågan om naturalförloppet medför Parkinsons sjukdom hos äldre. Nu visar det sig vid en undersökning gjord post mortem av en 90-årig patient att det vid Segawas sjukdom rör sig om en egen sjukdomsentitet helt skild från Parkinsons sjukdom.

KOMMENTAR
Att sätta diagnosen dystoni med diurn variation (Segawas sjukdom, DYT5) tillhör det mest tacksamma inom neurologin. En måttlig dos L-dopa, som inte behöver ökas nämnvärt under livet, normaliserar helt symtomen på sjukdomen. Diagnosen kan ställas ex juvantibus efter några dagars behandlingsförsök med L-dopa och bekräftas i typiska fall med mutationsundersökning av cyclohydrolasgenen (GCH1).

Segawa beskrev 1976 9 patienter i 6 familjer hos vilka symtomen på dystoni i extremiteterna, men ej i bålen började mellan 1 och 9 år (till skillnad från torsionsdystonin, DYT1) och så småningom innefattade alla fyra extremiteterna. Samma år beskrev en annan grupp en dramatisk förbättring på L-dopa och i ett stort patientmaterial från 1991 såg man att effekten var oförändrat god efter 10-22 års behandling.

Förbluffande nog kunde man 1994 i ett annat material visa att behandlingen var dramatiskt god efter 30 till 52 års obehandlat sjukdomsförlopp. Här kunde man ju verkligen tala om motoriska ”awakenings”. År 2001 fann man så att mutationer i cyclohydrolasgenen GCH1 med en defekt fungerande metabolism av tetrahydrobiopterin leder till en hastighetsbegränsning av L-dopa syntesen, vilket förklarar symtomen.

Segawas sjukdom nedärvs autosomalt dominant med varierande penetrans och är vanligare hos flickor och kvinnor. Ingen vet hur vanlig den är i Sverige.

Borde inte någon ta reda på det snart?

MK