Zonisamid hos äldre med epilepsi

Trinka E, Giorgi L, Patten A, et al. Safety and tolerability of zonisamide in elderly patients with epilepsy. Acta Neurol Scand2013;Jun 15 [Epub ahead of print]
 
Zonisamid har två egenskaper som är särskilt viktiga hos äldre med epilepsi: inga interaktioner och endosförfarande.

I takt med den ökande livslängden och bland annat bättre överlevnad efter stroke, ökar andelen och antalet av äldre personer med epilepsi. Vid registreringsstudier av nya läkemedel för epilepsi är medel- och medianåldern ofta mellan 30-40 år och andelen äldre är liten. Det är därför svårt att få en uppfattning om effekt och biverkningsprofil vid behandling med antiepileptika hos äldre skiljer sig från övriga vuxna. Läkemedel med interaktioner kan förmodas vara ett större problem hos äldre personer eftersom polyfarmaci är mycket vanligare än i andra åldersgrupper.

Biverkningar och tolerabilitet av behandling med det antiepileptiska läkemedlet zonisamid (säljs i Sverige under namnet Zonegran) hos äldre redovisas i en aktuell artikel. Zonisamid har två egenskaper som är särskilt viktiga hos äldre med epilepsi. Det har inga interaktioner med andra läkemedel att tala om och det kan doseras en gång per dag. Det sistnämnda torde bidra till ökad compliance. Artikeln baseras på en poolad analys av fem dubbelblindade och randomiserade studier och två öppna studier, av zonisamid för behandling av fokala epileptiska anfall. Total identifierades 95 personer som var 65 år och äldre i dessa studier. Medelåldern var 70 år (mellan 65-91 år) och 54 % var män. Medeldosen var 200 mg zonisamid per dag (25-600 mg) och medianexponeringstiden var drygt 4 månader. Biverkningsprofilen jämfördes mot 1389 personer med fokal epilepsi, i åldersgruppen 18-64 år.

Biverkningar under behandlingsperioden med zonisamid förekom hos 82 % av de äldre, att jämföra med 84 % hos övriga vuxna. Biverkningsfrekvensen som bedömdes läkemedelsrelaterad var lägre hos äldre (56 %) än hos övriga vuxna (73 %). De flesta biverkningar bedömdes som milda till måttliga. Allvarliga biverkningar var mer sällan förekommande hos äldre (3 % hade allvarliga läkemedelsrelaterade biverkningar) jämfört med övriga vuxna (7 % för motsvarande biverkningar). De vanligaste läkemedelsrelaterade biverkningarna hos äldre var yrsel (14 %), somnolens (9 %), fatigue (8 %) och klåda (6 %). Samma biverkningar sågs hos övriga vuxna. Tre biverkningar var mer än dubbelt så vanliga hos äldre jämfört med övriga: perifera ödem, klåda och smärta i svalget. Alla dessa biverkningar var dock ovanliga och sågs bara i 2-6 % bland de äldre. Ett läkemedelsrelaterat dödsfall förekom hos de äldre. Det var en multisjuk 82-årig man som dog i en pankreatit.

KOMMENTAR
Denna sammanfattning av biverkningsprofilen av zonisamid hos personer med fokal epilepsi, 65 år och äldre, visar att biverkningspanoramat inte skiljer sig nämnvärt från det hos övriga vuxna. Om det finns någon reell skillnad så pekar den snarast mot en lägre förekomst av biverkningar bland de äldre.

Studien har sina uppenbara begränsningar med kort expositionstid för läkemedlet och relativt få äldre personer trots letande och identifiering av fall från många studier. Studien är finansierad av det tillverkande läkemedelsföretaget och flertalet av författarna är anställda av företaget. Trots ovanstående varningsflaggor kan man förmoda att zonisamid inte är farligare att använda hos äldre än hos övriga vuxna.

LF