Retrospektiv studie på barn med epilepsi som opererats med hemisfärotomi

Ramantani G, Kadish NE, Brandt A, et al. Seizure control and developmental trajectories after hemispherotomy for refractory epilepsy in childhood and adolescence. Epilepsia 2013;54:1046-55
Scavarda D, Major P, Lortie AJ. Periinsular hemispherotomy in children with stroke-induced refractory epilepsy. J Neurosurg Pediatr 2009;3:115-20
 
Man har nu alltmer säkert stöd för att kirurgin är ett värdefullt alternativ till en annars ganska eländig anfallssituation.

I Ramantanis studie undersökte man retrospektivt 52 barn som opererats för behandlingsresistent epilepsi mellan 2002 och 2011 i tyska Freiburg. Debutåldern för epilepsi var i medeltal 1,8 år och ålder vid hemisfärotomi 6,7 år. Etiologin var medfödd i 42 %, förvärvad i 46 % och fortskridande i 12 %. Vid uppföljningen i medeltal 3,3 år senare var 83 % anfallsfria. Hemimegalencephali hade en dålig anfallsprognos.

En förbättring av barnens utveckling korrelerade till förvärvad etiologi, frihet från anfall och frihet från mediciner. En analys gav vid handen att det aldrig är för sent med att få positiva effekter av operationen på epilepsi och utveckling.

I Scavardas rapport beskrivs retrospektivt 8 barn som led av epilepsi efter stroke. Medelåldern vid stroke och epilepsi var 23, respektive 22 månader och barnen opererades vid 7 år. I flera fall behövdes mer är ett ingrepp. 7 barn blev anfallsfria och ett fick recidiv efter 3,5 år. Neuropsykologiskt såg man ingen förbättring av operationen utan den stora vinsten låg i friheten från anfallen. Konklusionen var att man skall överväga kirurgi tidigt vid epilepsi efter stroke.

KOMMENTAR
Hemisfärotomi låter som ett gravt stympande ingrepp på ett litet barn. Efter de första årens lärdomar har man nu ändå lärt sig att hantera både peri- och postoperativa komplikationer väl.

Operationstekniken har förbättrats så att man inte behöver ta till ektomier utan når goda resultat med tomier, d.v.s. avskärning av förbindelser och isolering av skadad cortex, som kvarlämnas, från nervsystemet i övrigt. Resultaten för epilepsikirurgin i dessa fall har varit mycket goda. Den neuropsykologiska nivån hos barnen postoperativt beror till stor del på den underliggande etiologin. Det är inte svårt att extrapolera situationen utan operation för epileptiska anfall, behov av medicinering och andra ågärder.

Man har nu alltmer säkert stöd för att kirurgin är ett värdefullt alternativ till en annars ganska eländig anfallssituation.

MK