Infusion av apomorfin kan förbättra läkemedelsutlösta dyskinesier

Katzenschlager R, Hughes A, Ewans A, Manson AJ, Hoffman M, Swinn L, Wyatt H, Bhatia K, Quinn N, Lees AJ. Continuous Subcutaneus Apomorphine Therapy Improves Dyskinesias in Parkinson’s Disease: A Prospective Study Using Single-Dose Challenges. Movement Disorders 2005;20:151-7
 
Denna stimuleringsform har fungerat bra men problem ligger i den relativt sett krångliga administrationsformen
 
Kontinuerlig subkutan (SC) infusion av apomorfin har i retrospektiva studier visats förbättra läkemedelsutlösta dyskinesier vid Parkinsons sjukdom. Författarna undersökte i en prospektiv studie den antidyskinetiska effekten av kontinuerlig subkutan apomorfininfusion genom att använda subjektiva och objektiva mått, och försökte påvisa om observerad minskning av dyskinesier kunde ses i levodopatest eller apomorfintest före behandling och efter 6 månader. Tolv patienter med Parkinsons sjukdom i on-off-fas och med besvärande dyskinesier som skulle starta apomorfinpumpsbehandling, genomgick akuta levodopa- och apomorfintest vid baseline och efter 6 månader. Videoinspelningar som visade motoriska funktioner bedömdes blint av 2 oberoende skattare med hjälp av AIMS och Goetz dyskinesiskala. Vid 6 månader var medeldosen av apomorfin 75,2 mg/dag och levodopadosen hade i medeltal sänkts med 55%. Den dagliga off-tiden skattad av patienterna själva hade minskat med 38% (2,4 tim). Levodopatest visade 44% reduktion i AIMS och 40% reduktion i Goetz skala (båda p<0.01). Apomorfintest visade 39% reduktion i AIMS och 36% i Goetz (båda p<0.01).

Patienternas egenskattningar motsvarade dessa signifikanta förändringar. Förbättring av dyskinesier korrelerade med minskning av oral medicinering och med slutdosen apomorfin (p<0,05). Denna prospektiva undersökning bekräftar påtaglig minskning av dyskinesier vid kontinuerlig subkutan apomorfintillförsel, parallellt med minskning av dyskinesier vid levodopatest. Resultatet stöder konceptet att utbyte av kortverkande oral behandling med kontinuerlig dopaminreceptorstimulering kan återställa, åtminstone delvis, den sensitiseringsprocess som antas ligga bakom utvecklingen medicinutlösta dyskinesier.

Kommentar: MEKANISMEN BAKOM utveckling av dyskinesier antas vara kronisk pulsatil stimulering av dopaminreceptorer vid samtidig förekomst av nigrostriatalt dopaminneuronbortfall. Behandling med tillgängliga orala mediciner leder till just sådan stimulering, och trots försök att förändra tabletternas egenskaper (exempelvis slow-release) har det inte gått att förhindra denna utveckling. Försök med kontinuerlig stimulering har visat bättre resultat, antingen det har gällt levodopa intravenöst eller intraduodenalt, eller apomorfin subkutant. Problem med dessa stimuleringsformer ligger i den relativt sett krångliga administrationsformen, som kräver någon form av bärbar pump eller intravenöst dropp på sjukhus. Trots detta har kontinuerlig apomorfintillförsel och kontinuerlig intraduodenal levodopatillförsel etablerats som kliniska behandlingsmetoder.

Behandlingsmetoderna används för litet i klinikarbetet

Artikelförfattarna hävdar att dessa behandlingsmetoder används för litet i den kliniska vardagen, åtminstone apomorfinpumpar. Man har nu rätt lång erfarenhet av sådan behandling, och att den kan vara effektiv i många år. Förutsättningen är att patienten måste ha en tydlig hjälp av levodopa.

JEW