Karl-Axel Ekbom

(1907-1977) var under två decennier verksam vid neurologiska kliniken vid Serafimerlasarettet, den enda kliniken i sitt slag i landet under många år. Mellan 1958 och 1974 tjänstgjorde han som professor i neurologi på Akademiska sjukhuset. Hans namn är förknippat med två sjukdomar: ”Restless legs”, ett vanligt och inte sällan mycket plågsamt tillstånd av irriterande krypningar och oro i benen, beskrivet i gradualavhandlingen från 1945, och ”Dermatozoenwahn” (delusions of parasitosis, delusions of infestation), som främst drabbar äldre personer och som kännetecknas av vanföreställningen att små ”djur” av skilda slag kryper i huden med åtföljande intensiv klåda. Bägge sjukdomarna kallas i litteraturen också Ekboms syndrom.