Jules Dejerine

(1849-1917) föddes av franska föräldrar i Geneve. Hans främsta arbeten var inom organisk neurologi, men publicerade mycket också inom området funktionella sjukdomstillstånd orsakade av skador på nervsystemet. Han var en av pionjärerna när det gällde lokalisationen av olika hjärnfunktioner. Dejerine kom som 22-åring till Paris och här kröntes hans gedigna medicinska karriär 1911 med en professur i nervsystemets sjukdomar vid medicinska fakulteten. Han var då sedan 1895 knuten till Salpêtriére. Dejerine var flitig med pennan – mängder av vetenskapliga arbeten publicerades under hans 40-åriga medicinska karriär. År 1888 gifte han sig med Augusta Marie Klumpke, som också blev en betydande forskare inom området (se OPN 1/98). Han avled 1917 efter tungt och stressfullt arbete under första världskriget.

Bäste läsare,
denna tuffa vinter har tonat bort och nu önskar vi oss en motsvarande sommartid - fast tvärtom: varm, skön, behaglig, svalkande grönska, hängmatta...

Och i hängmattan placerar vi årets andra nummer av Orion Pharma NEUROLOGI, det nummer du nu har i handen, eller läser på nätet.

Har du nätversionen har vi ett litet problem att medvetandegöra: antingen tar du den bärbara med dig eller trycker du ut hela tidningen eller de artiklar du för stunden är intresserad av.

Och på tal om medvetandet. Så här formulerar sig Mirja Johanson, forskare inom området som nyligen doktorerat i ämnet epilepsi och medvetande:

En förbryllande aspekt med epilepsi är att partiella anfall kan leda till medvetandetillstånd med intensiva säregna upplevelser som t. ex. déjà vu, eller att se sig själv stående rakt framför sig. De kan också leda till så kallat automatiskt beteende (zombieliknande beteende), vilket innebär att personen under anfall kan utföra till synes komplicerade handlingar som att laga mat, spela piano, eller åka kommunalt (välja rätt tåg, stiga av vid rätt station) utan att ha något som helst minne av händelsen. Dessa symtom har väckt betydande kliniskt intresse men systematiska studier har saknats. Målet med den aktuella avhandlingen var att utveckla begrepp och metoder för analys av medvetande i samband med partiella anfall, samt beskriva dessa på ett systematiskt sätt. Den innehåller också systematiska beskrivningar av 302 anfallsupplevelser vilka analyserades med för ändamålet utvecklade metoder. Dessutom undersöktes automatiskt beteende. Ökad insikt i hur medvetandet kan rubbas under epileptiska anfall är av teoretiskt intresse, och är till nytta för patienten.

Redaktören