Epilepsi och epileptiform EEG-aktivitet – effekter på tal- och språkförmågan hos barn

Av Gunilla Rejnö-Habte Selassie
 
Tal och språk är komplexa förmågor som är känsliga för brister och störningar i hjärnans utveckling. Därför kan utvecklingen av tal och språk hos ett barn vara försenad och långsam från start, den kan bromsas upp eller innebära en tillbakagång i förmågan. På senare tid har studier visat att bakom tal- och språksvårigheter kan även annan neuropediatrisk problematik dölja sig. Det finns också studier som pekar mot att epilepsi och epileptiform EEG-aktivitet (EPFA) kan vara vanligare hos barn med tal- och språksvårigheter än hos barn med typisk språkutveckling, men detta förhållande har tidigare inte noggrant undersökts. Epilepsi kan påverka anläggningen av neuronala nätverk hos det växande barnet. Syftet med den här avhandlingen var att närmare studera hur kognitiva och neurologiska avvikelser samvarierar med tal- och språkstörning hos barn, och särskilt studera vilken betydelse epilepsi och EPFA har för tal- och språksvårigheter. Avhandlingen består av fyra multidisciplinära delstudier, med medverkan av såväl logoped som barnneurolog och neuropsykolog.

Samtidig förekomst av andra avvikelser vid taloch språkstörning
Den första studien är en retrospektiv undersökning av 28 normalbegåvade barn med bestående tal- och språkstörning vid skolstart och de eventuella andra utvecklingsavvikelser som funnits hos dessa. Syftet var att studera barnens tal- och språkprofiler och hur de samvarierar med begåvning och etiologiska variabler. Vid journalgenomgångar granskades barnens tal- och språkförmåga, begåvningsnivåer, motorik och uppmärksamhet samt medicinska historia. Resultaten av den här studien är, att över hälften av barnen hade oralmotoriska svårigheter i tillägg till de språkliga. En tendens till könsskillnad fanns, då en större andel pojkar hade oralmotoriska svårigheter, och en större andel flickor hade receptiva språkliga svårigheter.

Nästan alla hade samtidigt även andra utvecklingsmässiga svårigheter och flera hade en låg normalbegåvning. Signifikant fl er barn hade svårigheter med uppmärksamhet och motorik, samt EEG-avvikelser och epilepsisyndrom än förväntat i normalpopulationen.

Tal- och språksvårigheter vid epilepsi
Den andra studien är en prospektiv undersökning av en regional kohort av 20 sexåriga barn från Göteborgsområdet med varierande former av epilepsi, men utan cerebral pares, mental retardation eller autism. Dessa barns tal och språk och begåvningsnivåer jämfördes med motsvarande förmågor hos 30 matchade barn utan epilepsi efter bedömning med ett omfattande testbatteri. Testresultaten relaterades också till några epilepsivariabler. Syftet var att undersöka om förskolebarn med epilepsi, men utan andra tidigare kända utvecklingsavvikelser, riskerar att få svårigheter som kan påverka senare skolprestationer. Studien visar att barnen med epilepsi hade sämre förmåga beträffande oralmotorik, artikulation, begynnande läsförmåga, snabb ordmobilisering, verbalt minne och auditiv uppmärksamhet samt visuo-perceptuell förmåga än barnen utan epilepsi. Däremot fanns ingen skillnad mellan grupperna beträffande verbal förståelse, verbal begåvning eller kommunikativ förmåga. Barnen med epilepsi var också långsammare i uppgifter som mätte processhastighet. De som fick flera epilepsimediciner hade sämre förmåga på några av testen än de med endast en medicin, vilket indikerar en sämre anfallssituation. Likaså hade barn med epilepsidebut före tre års ålder sämre resultat på några test än de med senare debut.

Auditiv förmåga vid epilepsi
I den tredje studien jämfördes den auditiva förmågan hos samma grupper som i den andra studien. Resultaten av gruppjämförelsen visar, att barnen med epilepsi hade sämre förmåga beträffande auditiv uppmärksamhet, ljudperception och ljuddiskrimination, liksom annorlunda öronpreferens än barnen utan epilepsi, vilket tolkas som resultat av en bristfällig lateralisering av språket hos dem med epilepsi.

Tal- och språksvårigheter relaterat till anfallstyp och lokalisation av epileptiform aktivitet
Dessutom gjordes en djupanalys av tal och språk och auditiv förmåga hos barnen med epilepsi i förhållande till anfallstyp eller epilepsisyndrom och till lokalisation av EPFA. Syftet var att försöka identifi era vilka EEGmönster eller epilepsiformer som ger mest påverkan på tal- och språkförmågan och på lateraliseringen av språket. Låga resultat på tal- och språktesten identifierades och relaterades till dessa epilepsivariabler. Även utfallet på begåvningstesten och öronpreferens relaterades till epilepsivariablerna. Djupanalysen visar, att oralmotoriska svårigheter fanns hos nästan alla barn. Tal- och språksvårigheter fanns både hos barn med partiell, generaliserad, och oklassificerad epilepsi. Nästan alla barn med partiell epilepsi hade svårigheter med fonologi och/eller begynnande läsförmåga. De mest omfattande språkliga svårigheterna hade de med vänstersidig partiell epilepsi eller Landau Kleffners syndrom. Barnen med generaliserad epilepsi, varav flertalet hade absensepilepsi, hade varierande språkprofi ler. Inget samband kunde ses mellan begåvningsnivåer och typ av epilepsi och inget tydligt mönster beträffande öronpreferens och lokalisation av EPFA.

Långtidseffekter av epileptiform EEG-aktivitet
Den fjärde studien är en uppföljning av hur det går på sikt för barn som haft EPFA och påverkan på tal och språk tidigt i livet. Totalt 19 individer studerades retrospektivt beträffande medicinsk historia, EEG-bild, generell utveckling samt tal- och språkutveckling. Deras taloch språkförmåga och kognition följdes upp med ett omfattande testbatteri flera år efter debuten, och en förnyad EEG-registrering gjordes. Syftet var att studera långtidseffekterna av fokal EPFA på taloch språkförmågan och analysera möjliga systematiska variationer. Deltagarna var 8 unga vuxna (19-25 år) och 11 skolungdomar (8-14 år). Deras tal- och språkutvecklingsprofi l varierade. Några hade tidigare fått diagnosen Landau Kleffners syndrom (LKS), med förlust eller försämring av språkförmåga, medan andra hade en sen taldebut och därefter långsam språkutveckling. Det förekom också en kombination av dessa två utvecklingsmönster. Vid uppföljningen var alla vuxna utom en fria från EPFA, medan aktiviteten kvarstod hos 8/11 skolungdomar. Majoriteten hade kvarstående tal och språksvårigheter, men inget av de språkliga utvecklingsmönstren resulterade i bättre resultat jämfört med de övriga.

Tal- och språksvårigheterna följde begåvningsnivån, och flera av deltagarna hade mental retardation. Dessutom var auditiva svårigheter utbredda – att uppfatta tal i brus.

Flera hade också svårigheter med kommunikation, och några hade svårigheter med oralmotorik och stamning. De prognostiska markörer som var relaterade till ett sämre utfall var mängden EPFA vid första EEG-registreringen (riklig hos 14/19)
och hereditet för epilepsi. Lokalisation av EPFA kunde inte relateras till utfallet på grund av bristande avgränsning (dock oftast med involvering av vänster hemisfär).

Sammanfattning
Epilepsi och EPFA är alltså vanligare hos barn med språkstörning
än hos barn i allmänhet, och barn med epilepsi och normal allmän utveckling har oftare svårigheter med expressiv språklig och auditiv förmåga, oralmotorik och visuoperceptuell förmåga än barn utan epilepsi. Barn med vänstersidig partiell epilepsi har de mest omfattande språkliga svårigheterna. Vid sömnaktiverad EPFA och språkliga svårigheter tidigt i livet ses ofta kvarstående språkliga och kognitiva svårigheter långt upp i åldrarna. I flera av studierna visas, att epilepsi och EPFA påverkar olika kognitiva funktioner. Språklateraliteten är inte lika välutvecklad som hos barn utan epilepsi, vilket påverkar den auditiva förmågan, särskilt uppmärksamheten. Processhastighet och minne är också påverkade.

Dessutom påpekas, att långsam språkutveckling hos barn med liknande EEG-bild som vid LKS bör inkluderas i samma spektrum av störningar, dit vanligtvis även benign barnepilepsi (BCECTS) och continous spikes and waves during slow sleep (CSWS) räknas. En ny beteckning: epileptisk språkstörning (epileptic language disorder - ELD) föreslås för detta tillstånd, för att tydliggöra skillnaden mot språkstörning utan sådan EEG-aktivitet (developmental language disorder – DLD) å ena sidan, och LKS, med förlust av språkförmåga, å andra sidan.

Kliniska implikationer av av handlingen är, att barn med grav språkstörning och misstänkt tilläggsproblematik oftare bör undersökas med EEG-registrering, så att EPFA och epilepsi kan upptäckas. Dessutom bör logoped oftare utreda tal- och språkförmågan hos barn med epilepsi och kognitiv påverkan. Därmed förbättras diagnostik och omhändertagande. Behandling med antiepileptika kan förbättra förutsättningarna för tal- och språkinlärningen och den auditiva uppmärksamheten, och blir då ett komplement till logopedisk behandling. Effekterna på tal- och språkförmåga och auditiv förmåga av en sådan behandling måste dock studeras i detalj.

REFERENSER
Rejnö-Habte Selassie G, Jennische M, Kyllerman M, Viggedal G, Hartelius L. Comorbidity in severe developmental language disorders: Neuropediatric and psychological considerations. Acta Paediatrica, 2005; 94: 471-478.

Rejnö-Habte Selassie G, Viggedal G, Olsson I, Jennische M. Speech, language and cognition in preschool children with epilepsy. Developmental Medicine & Child Neurology, 2008; 50: 432-438.

Rejnö-Habte Selassie G, Olsson I, Jennische M. Patterns of language and auditory dysfunction in 6-year-old children with epilepsy. Uppsala Journal of Medical Sciences,2009;114: 82-89.

Rejnö-Habte Selassie G, Hedström A, Viggedal G, Jennische M, Kyllerman M. Speech, language and cognitive dysfunction in children with focal epileptiform activity. A follow-up study. Epilepsy & Behavior, 2010; 18: 267-275.

Några av måtten på tal, språk och auditiv perception vid uppföljning hos 19 FIGUR 1. individer med fokal epileptiform aktivitet och språkstörning i barndomen. (FAS är ett ordmobiliseringstest utifrån första fonemet i ett ord (f, a eller s).
Avhandlingens huvudresultat.
 
 
Gunilla Rejnö-Habte Selassie, leg. logoped, med.dr. Hon arbetar på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg, Enheten för barnlogopedi, samt Barnneurologiska mottagningen, med patienter med tal- och språkstörning, epilepsi och annan neuropediatrisk problematik. Gunilla har arbetat i många år inom Sahlgrenska universitetssjukhuset och är engagerad i logopedutbildningen vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Den intressanta avhandlingen Speech and language dysfunction in childhood epilepsy and epileptiform EEG activity sammanfattas i den här artikeln. Det fortsatta forskningsområdet innefattar tal- och språkstörning hos barn med och utan epilepsi och andra neuropediatriska svårigheter.