Santiago Ramón y Cajal

(1852-1934) delade nobelpriset i medicin 1906 med Camillo Golgi för deras banbrytande arbete om nervsystemets struktur. Cajal föddes i Aragonien i Spanien, son till en anatomiprofessor. Efter medicinstudier i Saragossa ledde forskningsarbete till doktorsgrad i Madrid 1883 och en professur i histologi och anatomi i Barcelona 1892. Cajal var en aktad föreläsare och medlem i åtskilliga medicinska sällskap i Europa, inklusive Svenska vetenskapsakademien (1916). Förutom vetenskapliga arbeten författade han ett flertal läroböcker i framför allt histologi med inriktning på hjärnans struktur.